Vi vill uppmana regeringen att följa exemplet i Sigtuna - våga stötta Idéburet offentligt partnerskap

När det nu, i Sigtuna kommun, för första gången i historien skapas ett IOP mellan en kommun och en ideell kvinnojour sätter det ett viktigt avtryck. Vi hoppas nu att den nya regeringen med civilminister Ardalan Shekarabi i spetsen också ska visa detta mod och stötta Idéburet offentligt partnerskap. Det skriver Göran Pettersson, generalsekreterare på Forum.

När Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund (SKR) på DN Debatt igår tydligt tog ställning för att ingå Idéburet Offentligt Partnerskap (IOP) i landets kommuner i stället för att bli upphandlade ser vi något stort hända inom ramen för den idéburna sektorns roll i välfärden. För SKR är IOP särskilt viktigt för att bevara sin identitet som förening. Kvinnojourernas verksamhet ligger ju nära den kommunala socialtjänstens i ett land där vi valt att ha relativt sett höga socialpolitiska ambitioner för stat och kommuner.

När Forum utvecklade konceptet Idéburet offentligt partnerskap för nu fem år sedan var det också just frågan om identitet vi hade i åtanken. Vår verksamhet lämpar sig nämligen oftast inte på en marknad där vi kan upphandlas. Billigast först fungerar inte i en verksamhet där syftet är själva idén om en samhällsförändring. Som när Frälsningsarmén, Göteborgs kyrkliga stadsmission och Bräcke diakoni tillsammans med Göteborgs kommun förra vintern ingick ett Idéburet Offentligt Partnerskap för att utveckla stödet till de mest utsatta EU-migranterna. Tillsammans har de skapat både övernattningsplatser och en dagcentral.

När det nu, i Sigtuna kommun, för första gången i historien skapas ett IOP mellan en kommun och en ideell kvinnojour sätter det ett viktigt avtryck. Tillsammans gör de olika aktörerna detta för att hitta en väg som fungerar för de kvinnor och barn som utsätts för mäns våld. Men lika mycket för att utveckla sig själva som ansvarig myndighet och ideell kvinnojour.

Men att det offentliga och det idéburna ingår ett partnerskap för att driva kvinnojoursverksamhet är också ett stort genomslag för själva frågan att stötta våldsutsatta kvinnor och barn. För bara några decennier sedan var detta inte ens en egen fråga. När polisen fick in anmälningar kallades det ofta för lägenhetsbråk. Kvinnor gick samman för att belysa att detta våld behövde speciell uppmärksamhet, särskild kunskap och särskilt stöd. Det skulle ta cirka två decennier för detta synsätt att slå rot. Samtidigt bedrev kvinnor och föreningar ett omfattande men småskaligt praktiskt arbete för att skydda hotade eller våldsutsatta kvinnor och i många fall deras barn. Kommunerna gav föreningarna föreningsbidrag och ibland något ytterligare stöd. Men i många kommuner gjorde man inget. Detta har dock blivit en position som allt färre kommuner trivs med. Inte minst sedan Socialtjänstlagens formulering av kommunernas ansvar har ändrats. Nu måste kommuner se till att kvinnor som hotas eller utsätts för våld får stöd.

Det Idéburna offentliga partnerskapet blir alltså också en viktig metod för att det offentliga ska ta det ansvar vi kan utkräva men också så att den ideella kompetensen tas på allvar. Rent juridiskt är det också fullt möjligt. Verksamhetens syfte kommer alltid före formen, som EU-kommissionens jurister sade när vi arbetade fram konceptet. Det är med andra ord varför man gör något som är det viktiga och som ska styra driftsform och finansieringsform, inte tvärtom. Även juristerna inom Anders Wijkmans utredning om offentlig upphandling sade samma sak.

Men det som vi saknar nu är tydliga politiska förslag som stödjer en utveckling där även partnerskapsformen får plats. Avsaknaden av dessa gör att det inte finns någon specifik lagstiftning att luta sig mot för de som vill upprätta ett IOP. Det finns heller ingen fastställd procedur, i jämförelse vid en upphandling. Det gör att många ställer sig frågor om man verkligen kan skapa ett IOP, är det lagligt? Och vad är det egentligen, är det ett civilrättsligt avtal?

Det finns också en osäkerhet hos kommunerna som inte vill göra fel enligt de lagar som styr dem. Lagen om offentlig upphandling (LOU) har fortfarande en stark ställning, även om den har utsatts för mycket kritik de senaste åren. Snart kommer ju dock, utifrån ett nytt EU-direktiv, den förändrade upphandlingslagstiftningen som tillåter mer social hänsyn. Upphandlingen ska göras till ett strategiskt verktyg för samhällsstyrning, inte bara fungera som ett skydd mot ineffektivitet och korruption Och det är inte bara priset som ska gälla som kriterium. Bra så långt. Men när det gäller IOP så är det ingen upphandling-light. Där upphandlingen sker på en marknad, så sker IOP utanför den.

Trots rädsla och osäkerhet inför nya relationer och samverkansformer finns ändå de som är lite extra modiga. De som vågar testa. Allt för målgruppen. Allt för kvinnorna och barnen som varje dag utsätts för mäns våld. Allt för hemlösa personer som inför varje ny dag inte vet vart de ska spendera natten. Exemplet i Sigtuna och Göteborg är inte de enda. Vi ser just nu ett växande antal IOP skapas runt om i landet inom alla möjliga olika verksamhetsområden. Så sent som i förra veckan kunde vi exempelvis läsa om hur Folkuniversitetet och Malmö stad tecknade ett partnerskap för att driva en stödverksamhet för föräldrar som har barn i skolan. Inom alla olika verksamhetsfält finns det organisationer som har en historia, en verksamhet, ett engagemang och ett förtroende hos målgruppen som gör dem speciella. Det som dessa organisationer gör kan inte kopieras av varken det offentliga eller marknaden. Vi hoppas nu att den nya regeringen med civilminister Ardalan Shekarabi i spetsen också ska visa detta mod.

Göran Pettersson
Generalsekreterare Forum – idéburna organisationer med social inriktning
070-9965425